.... känns det bara så skönt att ha tid. Tid att äta lunch. Tid att diskutera. Tid att planera, låta tankarna rulla. Tiden är värdefull.

På tal om tid: har du hört om Ge mig tid-dagen? Känn dig utmanad ;)

Den nyhet som igår fyllde våra löpsedlar och tidningar, var nyheten om Matti Nykänens fängelsestraff. Matti, som är vår genom tiderna mest framgångsrika backhoppare och som har svårt att hålla känslorna i styr. Under de senaste 10 åren har han misshandlat sin hustru, knivhuggit en bekant och blivit fast för rattfylleri med jämna mellanrum. Ingen imponerande cv... Vad gör då pressen? Lyfter fram den trånga cellen han skall bo i, hur synd det är om den fd stjärnan osv. Vem är offret? Är det inte hans hustru? Hon som fått utstå våldet?

Enligt undersökningar har 20-25% av kvinnorna i Europa upplevt fysiskt våld i parrelationer och 10 % sexuellt våld åtminstone en gång under sitt vuxna liv. På basen av en undersökning år 2005 har 43,5% av kvinnor i åldern 18-75 i Finland upplevt fysiskt eller sexuellt våld. Årligen är det ca 40 kvinnor som mister livet till följd av våld och den siffran är allt för hög. Varje gång är en gång för mycket. Kanske det skulle vara dags att göra nånting för de egentliga offrena och sluta dalta med ex-kändisar?

Igen en gång visar kvällspressen på en verkligt osmaklig övervakning av den blivande statsminister. Att medvetet gå ut och berätta om detta-visste-ni-inte-om-Kiviniemi med en bild av henne bakifrån som framhäver hennes former kan ingenting annat än fördömas. Bra att Wallin reagerar.

.... det är mitt mål denna semester. Vakna, dricka kaffe, läsa tidningen. Titta på vädret, njuta av vädret. Busa med syskonbarnen. Ett bröllop. Strosa omkring i den vackra gamla stan i Borgå. Äta en glass. Rullskrinna sena kvällar. Umgås med vänner. Gosa med lilla Josef. Roadtrippa nånstans. Simma. Beundra havet vid stugan. Ja, göra ingenting men ändå fylla dagarna. Det börjar likna semester :)

Några dagar innan jag reste iväg till Kos på semester, höll jag en workshop om hållbar tidsanvändning. Konstaterade redan under förberedelserna att jag nog nu får säga "gör som jag säger, inte som jag gör". Gruppen som samlats till workshopen var helt fantastiskt. Tror jag lärde mig lika mycket av dem som de förhoppningsvis av mig.

Det jag i alla fall kunde konstatera än en gång, är hur mycket tid och frustrationer dagens teknik tar. Telefonen som ständigt är på. E-posten som plingar till med jämna mellanrum. Facebook, bloggar, twitter mm. Tänk dig själv tiden före e-posten. Du skrev ett brev, för hand kanske. Postade det och väntade dig kanske ett svar inom två veckor. Idag sänder du iväg e-posten och väntar dig ett svar inom närmaste timmarna. Svarar folk inte, ringer du. Är telefonen avstängd har det säkert hänt nånting. Tidigare betydde inget svar helt enkelt att man inte var hemma. Har man rätt att vara frånkopplad? Att låta bli att svara om man helt enkelt inte orkar?

Min semesterresa till Kos var underbar. Visst var det skönt med solen, havet, den grekiska maten, poolen, det stora resesällskapet men det bästa var nog 24 h av "Frida-tid" per dygn. Inget internet, inga nyheter, inga samtal. Några sms om att allt är okej, men ingen som väntade sig ett svar på diverse frågor. Är det verkligen så att det krävs en Greklands-resa för att jag idag tillåter mig själv att koppla loss från tekniken? Tror jag skall göra det i sommar. En semester utan ständig uppkoppling och tid för mina nära och kära samt mig själv.

Jag har spenderat en förlängd Valborgshelg i Frankfurt. Har njutit av god mat, trevligt sällskap och underbara vyer. Kopplat av, vandrat och agerat turist. En tanke, en upplevelse har ändå blivit och gräva någonstans i bakhuvudet och det gäller fattigdom. Blev faktiskt lite förvånad över mängden uteliggare, över antalet alkoholister som kom emot, över att det i ett EU-land får förekomma denna slags fattigdom.

Den stundande livsmedelsstrejken i Finland visar nog på vilket i-land vi lever i. Människor som i panik hamstrar bröd och kött. Jag tycker det är bra att också vi igen får lära oss att leva med det vi har. Eller har vi tappat förmågan att baka, tillreda mat? Jag tänker på alla de som idag har det knappt. Hur de varje dag måste planera vad de äter, när de äter, om de äter samtidigt som enorma mängder mat slängs bort varje dag. Kanske det sist och slutligen inte skadar nån av oss att lite tänka oss för?

Att få komma till Österbotten, möta kvinnor, se människor, uppleva den enorma drivkraften som råder. Det har förgyllt min dag idag.

Har inlett med ett inspirerande medlemsutskott. Med en ordförande som vågar, som kan, som vill. Och medlemmar som inte är rädda för att säga sina åsikter. Vad kan gå fel?

Att få åka buss med en kollega jag allt för sällan hinner umgås. Få vädra tankar, funderingar och åsikter. Få skratta.

Avsluta dagen med Karlebynejdens driftiga kvinnor. Få konstatera att den finlandssvenska matkulturdagen kommer att bli en succé. Att bara få vara Martha.

Detta gillar jag! Det får mig att orka vidare :)

Mirjam Kalland (Hbl 10.2) lyfte förtjänstfullt fram läkarsällskapet Duodecims konsenusmöte om ungdomars hälsa i sin kolumn. Fakta ramlar in om hur illa unga mår, hur mentala problem ökat, att det finns brister i vården mm. Ungefär samtidigt ordnar SFP och Bildningsförbundet ett seminarium i Vasa under rubriken ”Hur kommer de unga att orka i arbetslivet?”. Den ena efter den andra lyfter fram illamåendet som finns bland våra unga och det är bra så. Illamåendet skall lyftas fram och diskuteras, men är det här verkligen någonting nytt? Redan för flera år sedan har FPA varslat om den ökade användningen av depressionspiller bland unga. Skolhälsoundersökningarna har visat på samma resultat, självmorden ökar bland flickorna och alla med ögon och öron kan se illamåendet runt omkring sig. Den stora frågan i fallet är: var finns lösningen?

Kanske det nu skulle vara dags att sluta tänka på ungdomarna som ett problem i framtiden. Det är idag vi bygger upp morgondagen. Det är faktiskt vi, som tillsammans med de unga, skapar den. Ibland frågar jag mig: var finns de som konkret gör någonting för de unga? Det är bra med dokument och strategier, men kanske det skulle vara dags för mera handling? Var finns alla ni som kämpar för elevvården, som stöder tredje sektorns enorma insats för de ungas välfärd och som framför allt agerar.

Det finns en gratis lösning medan vi väntar på resultatet av alla dokument och strategier, mera resurser för elevvården mm. En enkel början till en förändring i vardagen för de unga. Det är din egen tid. När har du senast stängt av mobilen och datorn, satt dig ner och tittat en ung i ögat och ställt frågan: hur mår du, på riktigt? Om du vågar dela med dig av dig själv, av dina erfarenheter och av din tid, kan du bekräfta den unga mitt emot dig. För det är bekräftelse som många söker. Någon som ser, hör och vågar ställa frågor.

Jag har gjort det valet. Delat med mig av min erfarenhet åt några unga som inte mår bra. Visst tar det av min tid, visst känns det svårt ibland att våga ställa kvistiga frågor, men det har gett mig några underbara relationer för livet. Vågar du anta utmaningen och vara lite mera medmänniska? För de ungas väl.

En ny vecka med nya möjligheter. Känns skönt med vårsolen som tittar fram.

Kan inte sluta förarga mig över en viss dagstidnings sportövervakning. En bild av åtta visar upp kvinnor och då har Rockettes och Marigold tagit dubbelseger i VM i konståkning. Men visst är det ju bra att de i stället visar upp Tiger Woods och en massa ishockeyspelare...

Grattis i alla fall till Rockettes och Marigold!

... och ledigt veckoslut. En god vän och loppisrundor. God mat och trevlig samvaro. Ja, vad mera kan man önska sig?