Under min resa i Thailand gjorde jag också min första tatuering. Tre stjärnor som nu finns förevigat på min fot. Tre stjärnor av noter. Tre stjärnor som symboliserar de tre otroligt nära och kära som vakar över mig där uppe.

Vet ni - man kan bli biten av stickflugan. Jag, som lyckades sticka ett par babystrumpor som blev passliga åt mig själv (!), har andra paret Lovikka-vantar på kommande. Sticka du också! Mönster och info hittar du här :) Och om du inte vet hur man gör, kan du sticka dig in i vår Tumppurekka som snart drar iväg ut på våra vägar. Stick-glädje till er alla!

Camilla visade upp den härliga Lovikka-vanten och har också helt fantastiskt beskrivet dess historia. Nu är jag också med och överträffade mig själv med att förstå beskrivningen (och tackar google som kan hjälpa på vägen då jag glömt hur man lägger upp maskor...). Häng med du också! Nu stickar vi :)

Ganska ofta förundras jag över hur jag går samt hur jag vänder och vrider på mina fötter. Då jag sparkat av mig skorna landar de ofta så här:



Efter två underbara veckor i Thailand är jag nu tillbaka igen. Det är mycket man hinner fundera över då man är bortkopplad en tid. Som under båtfärden då ljudet var så högt att man inte kunde tala. Att bara sjunka in i sin egen värld. Under tuppluren på stranden. Under långa promenader på sandstranden. Funderingar över livet, kärleken och framtiden, men också vad allt jag hunnit uppleva. Saknaden över dem jag förlorat, glädjen över alla dem jag fått in i mitt liv. Sorgen över alla de liv som gick förlorade i tsunamin och tacksamheten över vännen som ringde mitt i natten och varnade för jordskalv i Indonesien. Det har varit en skön semester!

Efter att ha beundrat alla fantastiska orkidéer där, var jag extra glad över att märka att mina här på jobbet fortfarande blommar och är fulla av nya knoppar. En orsak att le - gör det du också!

Om några dagar skall jag sätta mig på flyget till Thailand. Det nya året skall jag möta här hemma, men sedan blir det två veckor med sol, bad, kärlek och total utloggning. Det ser jag fram emot :)

Det har varit ett underbart år fyllt av kärlek, resor och fantastiska människomöten, men också sorg och förlust. En människa tog ifrån mig två människor genom falskt utspel och rev djupa sår i min själ. Men tiden läker alla sår och jag är så tacksam för så otroligt mycket i mitt liv. Det känns som att jag äntligen igen lever som Frida, som den jag är innerst inne. Därför ser jag på mitt liv genom lyckliga glasögon. Så här:

Varje lördag har vi bänkat oss framför TV:n och njutit av det svenska programmet Så mycket bättre. Vi har fått njuta av helt fantastiska tolkningar av kända låtar. Av kändisar för kändisar. Min stora favorit har varit Laleh. Lyssna och njut på hennes version av E-types gamla goding Here I go again. En som överraskade rejält var Timbuktu med en strålande version av Mikael Wiehes låt Flickan och kråkan. Fantastiskt!

"Klick"

Jag applåderar!

Det känns som att jag den senaste tiden varit mest hela tiden på resande fot. Vi inledde med en helg med svärmor i Korsholm. Hann besöka Skafferiet Ritz och njuta av Nonens 20-årskonsert. De första jag mötte var Borgå-bor och fick sitta bredvid en gammal klasskamrat från Liljendal. Tog vägen hem via just Liljendal och fira min älskade, underbara gudson som fyllde 6 år.

Min gumihumi och jag <3

Hann såklart mysa med min brors alla tre pojkar:
  Elmer, Oliver och Daniel i fasters famn!

Vår resa fortsatte nästan direkt till Stockholm. Hade tid att vandra omkring, men också lite tumistid med min yngsta gudson Josef. Det blev middag:


och sedan kom redan jultomten med efterlängtad julgåva: en mikrofon!

Kung Josef som sjunger :)

Har sedan hunnit packa, delta i tre julfester och besöka Budapest.

Bron över Danube till julmarknad

Blommorna var vackra och löven på träden var otroligt vackra i julbelysningens sken.

Efter Marthajulfesten har all min tid gått åt till att balanser flytt och jobb. Skall ge er bilder på vårt nya hem bara vi fått lite mera saker på plats. Denna finns i alla fall nu:

Gubben i skåpet :)

Fortsättning följer....

Det här med att flytta är ingen liten grej. Att packa ner, packa upp. Finna rätt plats för varje sak. Orka bära in och ut allting, dessutom i ösregn. Sand överallt. Men sedan känslan då man börjar få ens lite struktur på allting. Känslan av att verkligen känna sig hemma i sitt nya hem. Glädjen över det lila sovrummet, bokrummet och ett eget gästrum. Att få inreda ett litet flickrum som julgåva. Visst är slutresultatet säkert positivt, men nog krävs det tålamod och många djupa suckar.

Det som förstås blir väldigt uppenbart i en flytt är hur mycket prylar vi har omkring oss. Behöver vi verkligen allt detta? Ändå tycker jag att vi inte har ett överflöd av prylar, men kanske vi bara varit skickliga på att gömma allt i våra skrubbar... I alla fall önskar jag mig inget mer än ett lyckligt hem.